Kategorier
Elbilar

Så dimensionerar du elnätet för lastbilsladdare som faktiskt håller

Det börjar aldrig med laddaren

Jag har sett det hända fler gånger än jag vill erkänna. Ett åkeri bestämmer sig för att elektrifiera, beställer två snygga lastbilsladdare på 350 kW, och först när grävmaskinen redan står på gården ringer någon nätbolaget. Svaret? Tre år. Kanske fyra.

Det är där den riktiga historien börjar. För laddaren är den enkla delen. Du kan köpa den i dag, få den levererad om några månader och skruva fast den på en betongsockel. Men kabeln bakom den, transformatorn, ställverket och framför allt anslutningen till det regionala nätet är en helt annan sak. Den biten tar tid, kostar pengar och förlåter inga felbedömningar.

Så låt oss vända på steken. Börja med elen. Sedan laddarna.

Räkna på energin innan du räknar på effekten

Den vanligaste missen är att man stirrar sig blind på kilowatt. Effekt är viktigt, absolut. Men det som styr allt är hur mycket energi dina fordon faktiskt behöver under ett dygn, och när de behöver den.

Ta ett konkret exempel. En tung distributionsbil drar ungefär 1,1 till 1,4 kWh per kilometer, beroende på last, temperatur och hur mycket stadskörning det blir. Kör den 250 kilometer om dagen landar du på runt 300 kWh. Har du tjugo sådana bilar som står i depån mellan sju på kvällen och fem på morgonen behöver du alltså ladda ungefär 6 000 kWh på tio timmar. Det blir cirka 600 kW i snitt. Lägg på förluster och en säkerhetsmarginal så är du uppe i 700 till 800 kW.

Låter mycket? Det är det. Men jämför med vad som händer om du i stället tror att alla bilar ska snabbladdas samtidigt på 350 kW. Då pratar vi sju megawatt. Det är skillnaden mellan en rimlig nätanslutning och en som nätbolaget skrattar åt.

Och vet du vad? De flesta depåer klarar sig långt med långsammare laddpunkter på 40 till 100 kW för nattladdning, kompletterat med ett par riktiga snabbladdare för dagtida påfyllning. Det är där pengarna gör mest nytta.

Sammanlagring är din bästa vän

Här kommer något som elkonsulter älskar och ekonomichefer borde älska ännu mer. Sammanlagringsfaktorn.

Alla laddpunkter körs nästan aldrig på max samtidigt. En bil kommer in med 60 procent kvar i batteriet, en annan med 15. Batteriets laddkurva planar dessutom ut när det närmar sig fullt, så även en 350 kW-laddare levererar sällan full effekt hela passet. Med smart lastbalansering kan du fördela den tillgängliga effekten mellan uttagen i realtid, och plötsligt räcker en anslutning på 1 MW till betydligt fler laddpunkter än man först trodde.

Men var försiktig. Sammanlagring bygger på antaganden om hur verksamheten ser ut. Om alla bilar en vinterkväll i januari rullar in samtidigt, kalla och nästan tomma, då ser verkligheten annorlunda ut än i Excel-arket. Jag brukar rekommendera att man simulerar de värsta dygnen, inte de genomsnittliga. Det är den kalla tisdagen i februari som avgör om systemet håller.

Anslutningen till nätet är flaskhalsen

När effektbehovet passerar några hundra kilowatt räcker det sällan med en vanlig lågspänningsanslutning. Då blir det högspänning, oftast 10 eller 20 kV, med egen transformatorstation på tomten. Och där börjar väntetiderna.

Faktum är att kapacitetsbristen i stamnätet och regionnäten är ett av de största hindren för elektrifierade transporter i Sverige just nu. I delar av Stockholmsregionen, Skåne och Mälardalen har nätbolagen långa köer. Transformatorer har dessutom haft leveranstider på allt från ett till flera år. Det betyder att du måste lägga in din förfrågan tidigt. Mycket tidigt. Gärna innan du ens har bestämt vilka fordon du ska köpa.

Ett tips från verkligheten: be om en effekt du realistiskt behöver om fem till tio år, inte bara i dag. Att utöka en anslutning i efterhand är ofta dyrare och tar lika lång tid som att göra rätt från början. Samtidigt ska du inte överdriva, eftersom abonnerad effekt kostar varje månad oavsett om du använder den eller inte. Det är en balansgång.

Kablar, ställverk och värme du inte ser

Gå ut till en riktig laddstation för tunga fordon och lägg handen på kabeln en varm sommardag efter ett intensivt laddpass. Du känner det direkt. Värmen. Strömmen är enorm, och allt som bär den måste dimensioneras därefter.

Det gäller inte bara själva laddkabeln. Matarkablarna från transformatorn till laddskåpen ska klara kontinuerlig belastning under långa perioder, ofta i mark där värmen inte har någonstans att ta vägen. Förläggningssätt, avstånd mellan kablarna och markens värmeresistivitet påverkar hur mycket ström de tål. Ligger tre grova kablar tätt ihop i samma schakt sjunker kapaciteten märkbart. Det är fysik, inte tycke och smak.

Sedan har vi elkvaliteten. Stora likriktare skapar övertoner som kan störa annan utrustning och irritera nätbolaget. Moderna laddare är bättre på det här än för några år sedan, men det måste ändå finnas med i beräkningen, liksom selektiviteten i skyddet. Om ett fel i en laddare slår ut hela depån mitt i natten har någon räknat fel.

Megawattladdning förändrar spelplanen

Fram till nyligen var 350 till 400 kW via CCS i princip taket. Det räcker gott för depåladdning och för många regionala uppdrag. Men för fjärrtransporter, där en chaufför har 45 minuters vila och behöver fylla på flera hundra kilometer, räcker det inte.

Därför kommer MCS, Megawatt Charging System. Standarden är byggd för strömmar upp till 3 000 ampere och effekter långt över en megawatt per fordon. Ett enda laddtillfälle kan alltså kräva lika mycket effekt som en mindre industri. EU:s regelverk AFIR ställer dessutom krav på laddpooler för tunga fordon längs de stora transportkorridorerna, med en total effekt som ska växa kraftigt fram till 2030.

För dig som planerar en anläggning i dag betyder det en sak. Bygg för framtiden även om du inte installerar den ännu. Lägg tomrör. Dimensionera schakten. Reservera plats för en större transformator. Det kostar en bråkdel nu jämfört med att gräva upp asfalten om fem år.

Batterier och lokal produktion som buffert

Okej, säg att nätbolaget bara kan ge dig 800 kW men du behöver toppar på 2 MW några gånger per dag. Vad gör du då?

Ett stationärt batterilager kan vara lösningen. Det laddas långsamt från nätet när trycket är lågt och levererar sedan effekt när lastbilarna rullar in. Du kapar topparna, slipper dyra effektavgifter och kan i vissa fall till och med tjäna pengar på stödtjänster till elnätet. Solceller på depåtaket hjälper också, även om de i Sverige mest gör nytta under sommarhalvåret.

Men låt dig inte luras att tro att batterier löser allt. De är en buffert, inte en ersättning för en ordentlig nätanslutning. Räkna på cykler, livslängd och hur ofta du verkligen behöver toppeffekten. Ibland är det smartare att justera körscheman än att köpa ett batteri för flera miljoner.

Så får du det rätt från början

Om jag skulle ge ett enda råd är det det här: ta in nätbolaget, elkonsulten och den som planerar trafiken i samma rum. Tidigt. Den som vet hur bilarna faktiskt körs har ofta svaret på frågor som tekniker grubblar på i veckor.

Kartlägg energibehovet per fordon och dygn. Simulera de tuffaste dagarna. Välj en mix av laddhastigheter som matchar verksamheten i stället för att köpa det snabbaste som finns. Planera för expansion i mark och ställverk. Och skicka in anslutningsförfrågan innan du tror att du behöver det.

Det är inte glamoröst. Ingen tar selfies framför en transformatorstation. Men det är skillnaden mellan lastbilsladdare som står och glänser utan att leverera och en anläggning som håller igång flottan år efter år, kall vinternatt som het augustidag.

För mer information, besök: lastbils-laddare.se